Kroppens återhämtning, en vecka senare.

Tänk va kroppen kan återhämta sig snabbt!
Jag är helt fascinerad. Det som gjorde ont va ju värkarna men emellan värkarna hade jag inte ont ( sen ju närmre värkarna kom varandra desto ondare vart det ju) och sen krystningen var ju jobbig och obehaglig för man kände hur dom ”arbetade där nere” och höll och tryckte och sen fick dom ju använda sugklocka för att hjälpa honom ut. Det knakade och det kändes som om saker inuti skulle gå sönder men de gjorde det inte, Jag fick sy 3 stygn och jag sprack ingenting. Fick bara en liten bristning på ”insidan” va de nu betyder.

Syrgasen som smärtlindring va bra för att man fokuserade på andningen men den hjälpte annars inte så mycket mot smärtan tycker jag men epidralen var det bästa. Trots att jag var sjukt rädd för den nålen så struntade jag i de, jag ville bara få bort smärtan så gott det gick.

Efter förlossningen var jag såklart öm ”där nere” och gick på starkare alvedon och det blödde ju vääääldigt mycke första dagen vilket är normalt. Nu är det som att ha mens ffast utan att ha ont. Jag hade förväntat mig blodbad i 2 månader men så verkar det inte bli, skönt! Livmodern drog ihop sig fint och nu när en vecka har gått känner jag mig rätt så återställd. Magen minskar men är mjuk ( känns lite gosigt och jag kommer inte stressa fram en tvättbräda ( vi har tvättmaskin hemma, haha).

Boobsen har ju även mjölkat till sig och blivit större, det tackar vi för.

Sen var jag ju rädd för hur det skulle gå med toa besök men det kunde jag göra om jag minns rätt både nummer 1 och 2 samma dag fast senare mot kvällen. Kissa gick inte först så dom va tvungna att hjälpa mig på traven efter själva förlossningen.

Så häftigt hur kroppen fungerar.