Mammaträff

Idag var det dags för mammaträff igen och denna gång var Atilla vaken. På 1,5 timme hann Atilla vara vaken, sova, vara glad, arg, ledsen, hungrig, arg igen, glad igen, trött igen…han har väldigt nära till sina känslor, som sin mamma, haha. Det var kul att träffas igen och vi pratade om hur omställningen att bli förälder känns om det var som man trodde. Jag tycker den frågan va lite svår för jag tror att jag på nått sätt inte tänkte så mycket på hur det skulle bli när bebis väl kom, jag var så fokuserad på förlossningen så tiden efter ( när det egentligen börjar) glömdes liksom bort. Man har ju hört mycket om föräldrarskapet och mycket stämmer ju som tex sömnbrist och att tiden går jäkligt fort osv men det jag nog inte hade förväntat mig är hur mycket man även lär sig om sig själv. Man går ifrån att vara gravid till att bli förälder till att vara två som blir tre och det är ju världens omställning även om man kommer in i allt så fort.

På vägen hem skrek A otröstligt vilket stressade upp mig men jag fick lösa det med att bära A i åkpåsen samtidigt som jag försökte vagga han och köra hem vagnen. När vi nästan var hemma somnade A och jag kunde lägga ner han i vagnen igen…på ett sätt är det bra att han skriker offentligt för jag behöver övning i det eftersom att jag tycker att det känns jobbigt. Det känns som att alla tittar och tänker ” vilken dålig mamma som inte kan trösta sitt barn” och jag vet att det sitter i mitt huvud men det är jobbigt när sånna situationer uppkommer. Nu har A även verkligen lärt sig skrika, förut var det skrik nu är det gallskrik…

Men det gick ju bra..vi hade ju relativt nära hem som tur var.