Idag är det onsdag och egentligen skulle jag träffat en vän men jag ställde in för jag är så satans trött. Imorse vakna Alaattin 4:14 ochvi gick upp 4:30 med hopp om att inte väcka resten av familjen. Atilla tassa upp 5:00. Inte nog med att vi gick upp tidigt vi har haft riktiga skitnätter. Barnen har vart snoriga och hostiga vilket resulterar i sömnlösa nätter. Så idag tilllåter jag mig själv att vara trött. Jag accepterar de och låter mig ligga i sängen nu när Alaattin sover medan de e ett berg av disk i köket.
Jag försöker så gott jag kan, yogar, lyssnar på peppiga tal, läser mina spirituella böcker, mediterar med mina kristaller men när sömnen är lika med noll då fungerar ingenting. Då blir jag lättretlig, arg, tålamodet finns inte..man är ingen robot bara för man är mamma.
Nu har jag fått sova 1 timme på dagen, jag har fått vilat, jag har druckit för mycke kaffe men jag inbillar att de gör mig lite piggare så jag mår yttepytte bättre. Men jag orkar inte som jag brukar och då får jag acceptera att det är en sån dag. Det är okej.
När man är så här trött då blir minsta projekt så stort..bara att värma lunchen känns jobbigt…får se om jag äter upp Musses kexchoklad istället…
Men att få ligga bredvid Alaattin som sussar så sött fyller mitt hjärta. Han är världens finaste och jag kommer sakna dessa stunder när jag börjar jobba så jag måste påminna mig om att de kommer komma andra stunder som kommer fylla mitt hjärta på liknande sätt.
Senaste kommentarer