Att ha en bebis är inte lätt. Ständigt underhålla, sömnbrist, allt man tidigare är van vid förändras, kroppen ser ut att vara tebax till innan graviditeten men den e trött, sliten,svag och full av hormoner av amningen. Allt med bebis är nytt. Det man hört innan man får barn förstår man bara när bebis väl är här. Det är det bästa som hänt men det är väldigt jobbigt samtidigt.
Det är inte lätt med omställningen från två till tre, från kärleks par till föräldrar, att ha all tid till knappt någon tid tillsammans, att kunna göra vad vi ville till att inte kunna det. Det är svårt att hitta sin nya roll och man saknar att inte hinna med varandra som man tidigare gjort. Sen vill man så gärna att allt ska flyta på, att man ska kunna allt, att allting ska vara som förut att ända skillnaden är att vi samtidigt har den största glädjen med oss överallt men det tar tid att komma på hur man ska göra. Att allt är förändrat. Ibland har man bra dagar och ibland är det kaos. Det gäller att man ändå har en bra grund att stå på och att man har ett starkt kärleksband samt kommunikation.
Sen käns de som att det inte riktigt pratas om hur tufft det är med små barn,att allt ska vara så jäkla perfekt men ibland är bebisen super jobbig för man förstår inte bebisspråket och man vill bara sätta i öronproppar å dra täcket över huvudet. Ibland måste man få säga att ens bebis är jäkligt jobbig, man gör allt å ändå är han inte nöjd. Tänk att en sån liten människa förändrar allt! Atilla styr oss som sina bitches, haha. Men vi älskar honom över allt så det är bara att gilla läget och varje dag försöka få han nöjd. Jag tror också att pusslet kommer falla på plats ju mer tiden går man får bara göra så gott man kan.
Senaste kommentarer