Jag har börjat lyssna på podd och då förutom bröllops poddar så är jag helt hooked på Framgångspodden jag tycker att den är jättebra. Olika inspirerande personer som gästar, alla verkar vara väldigt ödmjuka och ger bra pepp, tips och råd för att bli framgångsrik. Sen kan det ju diskuteras va framgångsrik är men i detta fall är det mest inriktat på arbete.
Jag tänkte lite…när det kommer till självförtroende så finns det rätt gott om det inom mig men det tror jag är för att jag älskar att drömma, utvecklas, jag är nyfiken och rastlös. Så när jag väl bestämt mig att göra nått då går jag all in. Självklart har man svackor där man inte tror på sig själv och alla möjliga negativa tankar äter upp än men på det stora hela om jag verkligen vill göra ” det” då kör jag. För att jag måste. Annars äter jag upp mig själv. Hellre göra och misslyckas än att inte misslyckas och alltid undra hur det skulle vara. Sen när det kommer till att våga göra saker så har jag ofta en bra magkänsla som säger till mig köör bara köör.
MEN
när det kommer till självkänsla då har jag noll. Den är påriktigt i botten och det är så sorgligt. Jag är ändå snart 31 jag borde kommitn längre men men man är under ständig utveckling så jag hoppas att den blir bättre med åren.
Iaf jag lyssnade igår på Christer Ohlssons avsnitt och det va verkligen så bra! Det han säger behöver man ständig påminnelse om. En av sakerna han sa är att det inte är händelser i sig utan det är ens egna reaktion som gör så att det blir som det blir. Och då mena han inte hemska situationer som bortgång och sjukdom osv. Och det är ju sant men det är ju svårt att inte reagera starkt om någon sårar än, jag önskar att jag kunde skaka av mig sånt men det går tyvärr inte. Vi alla har ju olika akileshälar och blir man sparkad där då är det svårt att resa sig upp och gå normalt igen. Man tar sig upp men man haltar. Men många situationer skulle man kunna ta sig igenom lättare om man ser till sin egna reaktion, varför reagerar jag som jag gör? Är det sanning eller är det egot ? Om det är egot som pratar då är det inte värt all negativitet men är det ens sanning då är det klart att man blir ledsen eller besviken, arg osv. Nu låter det kanske flummigt men ni förstår hoppas jag.
Sen sa han att om man inte gillar sitt arbete då ska man försöka bli bäst på det. BEller så bra man kan. För är man bra på det då blir det oftast roligare och jag tror han har en poäng där. Antingen byt jobb eller bli bättre för att fortsätta som vanligt då händer det ju ingenting. Kan man inte byta jobb då satsa allt och bli så bra du kan bli.
Senaste kommentarer