Det börjar ju sjunka in mer och mer att vi ska få ett till litet barn, en liten lillebror till Atilla, och nu vill jag bara få ”allt” klart för det känns som om tiden springer iväg. Säng, barnvagn och sedan en ny bilbarnstol behöver köpas ( bilbarnstolen är dock till Atilla så får minihopp aka lillebror Atillas babyskydd).
Jag tittade lite på en mounten buggy duo v3 eller hur den heter….får åka och prov köra den. Jag vill ju egentligen inte sälja vår vagn, jag älskar vår Joolz den är så bra och snygg!
Hur går graviditeten annars?
Jag borde inte klaga för det går bra, jag har en period där ”gravid tröttheten” inte är lika påtaglig ..nu är jag bara trött av att inte få sova på nätterna av Atilla.
Dock börjar min rygg göra mer och mer ont, och att bära Atilla är lite kämpigt ibland.
Minihopp aka lillebror rör sig även mycket i magen vilket är mysigt.
Illamåendet har slutat men ibland kan jag få halsbränna men inte alltså lika mycket som när jag väntade Atilla så det tackar jag för.
Nu kommer säkert detta låta lite konstigt men jag börjar även längta mer nu, förut va jag mest orolig och rädd av hur allt ska gå, vilket jag fortfarande är men nu börjar jag även kunna”andas” lite och ändå tänka ”detta kommer vi fixa”. Dock är oron över att åka kommunalt med två och med dubbelvagn väldigt stor och jag bad min gudmor vara med sen på premiär turen haha. Jag vet ju redan nu hur folk är, tar noll hänsyn till att man kommer med barnvagn hur ska det då bli när jag kommer med en dubbelvagn?
wow det är helt sjukt att jag ska bli mamma igen. Igår läste jag igenom förlossningspapprena med Atilla och hur galet är det att jag snart är där igen. Förlossningen skrämmer mig lite men jag försöker att inte tänka på det utan att lita på att det blir lika bra som sist men gärna inte lika ont haha. Värkarna va ju inte att leka med, jag kommer ihåg att det gjorde jävligt ont och att ja va helt slut i kryssandet men jag kan inte känna smärtan utan det har kroppen glömt bort. Tur det. Och vissa känner ju inte värkarna alls så varje förlossning är ju olika så man ska egentligen inte låta sig skrämmas av andras upplevelser för det är sååå individuellt. Det är coolt hur kroppen ändå vet hur den ska göra och att den läker så bra efteråt. Jag va ju så rädd av att gå på toa efter men det gick hur bra som helst även om det tog lite tid innan jag vågade kissa.
Jag längtar till ögonblicket då Atilla kommer träffa sin lillebror för första gången…undra hur han kommer att reagera på bebisen. Så spännande!
Senaste kommentarer