Jacqueline Rova

Nu när det börjar närma sig…

Jag har ALLTID i mitt liv när det pratats om förlossning sagt att jag isf ska föda med kjejsarsnitt för att på nått sätt så har det känts som att det skulle göra mindre ont ( dock gjorde ju mamma det med mig och blev svin sjuk så jag har ju förstått med åldern att det inte är en dans på rosor heller) men på nått vänster har jag ändrat mig och tänker ju prova köra via snippan.

Jag som hellre ALDRIG har velat titta på videos har börjat kolla på förlossningsvideos på youtube. En unge i minuten som min kompis Sara tipsade om samt olika via gravid vecka för vecka. Det som jag gillar är att allas förlossningar är så himla olika, så man har ju ingen aning om hur det kommer gå. Och det känns bra, jag vet inte varför men det betyder att det kan gå väldigt lätt, hahah jag hoppas på det.

Men som i förlossningsbrevet som jag fick skriva hos barnmorskan så vill jag bli peppad och coachad, jag vill få smärtlindring och det jag är rädd för är att bajsa på mig ( man är ju redan utsatt måste de då också ske?! jag som sätter på alla möjliga ljud när jag ska gå på toa och M är hemma och där kommer han vara i samma rum..nej fy det känns ju inge bra haha) sen är jag rädd att spricka ( vem är inte de) samt toabesöken efteråt…sen vill jag ha hjälp med amningen och vi vill ju såklart stanna över 2 nätter så vi kommer igång med rutiner osv. Alltså jag längtar ihjäl mig! Varje gång jag ser på förlossningsklippen och man ser det ögonblicket bebisen kommer ut så grinar jag alltid samt skrattar ett nervösgarv. Det är ju helt fantastiskt och jag längtar verkligen efter att få hålla i vår bebis. Tänk att han har snart legat i min mage i 9 månader. Tiden har gått så sjukt snabbt.

Det som känns nu när han har fixerat sig ( han ligger med huvudet neråt redo för entre) är att det strålar till och gör sjukt ont i snippan ibland. Som ilningar eller knivar, och nu när min foglossning gör så ont( speciellt på kvällen) så blir jag lite orolig inför förlossningssmärtorna. Men men hoppas smärtlindringen gör sitt jobb.

Jag har tydligen gått upp från 59kg när graviditeten startade till 70kg. Nu börjar magen synas mer och mer. Tänk va konstigt när magen inte är där längre…

IMG_0649

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats