Igår var den stora dagen D här, för mig en dag laddad med ångest och en dag av glädje och stolthet för M. Vår son omskärdes. Vilket kan väcka många åsikter. Jag har ju inte haft så mycket kunskap om Islam innan jag träffade Musse och omskärelse har jag,..jag ska inte riktigt säga att jag har varit emot det men inte förstått poängen med det om man säger så. Just att nämna det som ett hygien skäl känns lite si så där då det finns tvål och vatten men omskärelsen var viktig för M eftersom att deras profet är det. Vår son uppfostras ju muslimskt även om jag inte är muslim. Anledningen till att han gör det är för att det är viktigt för M som är muslim och för mig är det viktigt att A uppfostras med kärlek så då får vi båda som vi tycker är viktigt för A. M ber inte 5 gånger om dagen utan går ibland till moskén samt firar jul med min familj vilket A också kommer att göra så han får det bästa av båda våra ”världar”. Sen finns det mycket inom turkisk kultur och islam som jag tycker är väldigt fint så jag är glad att A får från oss båda två, Min familj går ju inte till kyrkan mer än vid bröllop och begravningar utan vi ser dom ”kristna” högtiderna som familjetid med massa god mat. Sen tex fläsk äter varken jag eller M då jag är vegetarian och generellt så äter vi mycket vegetariskt samt fisk och A kommer att äta som vi gör. Ibland kött som sin far och ibland fisk, böner, mycket grönsaker osv.
Men det var omskärelsen jag skulle berätta om.
Som jag skrev så var det en dag av ångest, rädsla och oro för mig. Dels för att det låter så hemskt, han är så liten och jag vill inte att min son ska ha ont eller vara rädd. Jag vill ju skydda han från allt som gör ont.. Varje gång vi pratat om det har jag ju typ börjat gråta. Sen kom dagen och vi handlade det vi skulle ha hemma efter ingreppet så som vitt vaselin, kompresser och alvedon. Vi hämtade även upp Musses pappa och så åkte vi till Odenplans läkarhus,upp till våning 6 som är barnkirurgin. När vi anmält oss och sitter i väntrummet får jag lite panik inom mig och börjar små gråta och M försöker trösta mig, dels för att jag såg en mamma som satt mitt emot som såg nervös och rädd ut och jag har ju väldigt nära till mina känslor, både på gott och ont. Musses pappa och Musse gick sedan in och träffade läkaren och jag stannade kvar i väntrummet. Dels för att jag inte vågade följa med in (jag skulle göra mer skada än nytta genom att A skulle känna av hur rädd och orolig jag var) och dels för att jag vet att Musse skulle fixa det med stöd från sin pappa. Skulle läkaren ha sagt att det skulle vara minsta fara för A skulle Musse aldrig låta dom omskära honom. Atilla är Musses allt och han är världens bästa pappa, en riktig hönspappa på ett bra sätt. Så jag satt i väntrummet och grät med den andra mamman då vi båda var oroliga för våra söner. Det var skönt att hon satt där, vi fick stöd av varandra och sen var även personalen guld och förklarade hur det går till och vad som händer efteråt osv för att stilla våran panik. Det hela tog inte alls lång tid.
Musse berättade att läkaren hade undersökt A och att allt såg bra ut så då valde dom att genomföra ingreppet. A fick bedövningsspruta vilket gjorde han ledsen men så fort Musse tog upp han i famnen blev han lugn. Dom väntade i 10 minuter så att bedövningen kickade in och sedan när han lades ner låg han och skrattade, tittade och smilade vilket hade charmat hela rummet. Vilket gjorde M lite lugnare av att se att A var en glad kille, även om det är ett ingrepp som anses positivt av M så var det fortfarande jobbigt för M att utsätta A för det. A hade vart glad under hela ingreppet, M och hans pappa och ena sjuksystern hade bett en bön medan läkaren omskar han och sedan fick han på sig vaselin,kompressor,blöjor och kläder och kom ut till mig i väntrummet. Jag hade ju hört A gråta när han fick bedövningen så jag hade målat upp värsta hemska scenariet i huvudet att han hade varit jätte rädd och hysterisk, fått ont och att jag var världens hemskaste mamma men att se att han kom ut lugn i Musses famn gjorde så att jag grät mer för att jag vart så lättad över att se att han mådde bra och att det hela var över. Dom som jobbade där förklarade också att allt hade gått bra och att han hade varit en glad liten kille. Vår starka son, haha. Helt galet att han hade legat och skrattat när dom omskar honom.
Jag trodde att det skulle bli världens jobbigaste natt, ingen sömn och hjärtskärande skrik pga att han skulle ha ont MEN peppar peppar det blev en natt bättre än jag någonsin skulle kunnat hoppats på. Det kom en liten stund precis när vi kom hem som han skrek och var lite ledsen men så fort han fick amma och sedan ligga lite i Ms famn blev han lugn och somnade. Sen fick vi instruktioner om hur vi skulle göra så 4 timmar senare var det dags att byta blöjan och ge alvedon för första gången sedan ingreppet. Det gick bra men jag var lite rädd innan men jag ammade han medan och höll i hans ben och Musse fixade blöjan och alvedonen i rumpan på han och det gick så bra. Efter det vart han lite pigg, log och skrattade och sedan somnade han. Nästa gång det var dags att byta blöja och ge alvedon va 4 timmar senare och då låg A i sängen så medan han halv sov/ammade fixade Musse blöjan och alvedonen utan att A märke av det. A vaknade sedan till och var en glad kille och somnade lite senare i min famn. Vi turades om att sova mellan blöjbytena. Sen kl 04:20 fick han en ny blöja och en alvedon och då låg han vaken och tittade och verkade inte känna av någonting. Sen somnade vi alla om i nästan 3 timmar och A vaknade och var glad. Han kissar, bajsar, sover och äter. Nu har han inte fått någon alvedon och sover och jag hoppas att han inte har ont när han vaknar. Han blöder inget utan penisen är röd och svullen men det ser bra ut. Vi tvättar ju våra händer och spritar dom var 5minut känns det som så att han inte ska få nån infektion. Sen lägger vi massvis av vaselin så det hålls fuktigt och att det inte ska fastna kompress på penisen.
Jag är glad över att det blev gjort nu, för han kommer inte komma ihåg det när han växer upp och det läker fortare eftersom att han inte tex springer och kan pilla där nere. Jag förstår att många inte förstår sig på det, jag som sagt hade ju ingen kundskap om detta innan jag träffade M så för mig var detta främmande och bara kopplat till ont medan för M är det ingen konstighet och någonting positivt. Vi är uppvuxna på olika sätt. Jag hade dock aldrig gjort det utan läkare i sterilmiljö och aldrig om han skulle vara äldre. Samt aldrig utan bedövning. Sen tog M ledigt ifrån jobbet en vecka så att vi båda två kan vara hemma och hjälpas åt. 10 dagar ska vi använda oss av vaselin och kompressor i blöjan och efter 14 dagar ska det vara helt läkt. Imorgon ska vi bada honom 5 dagar i sträck med barn tvål i vattnet utan att försöka tvätta rent penisen på något sätt utan låta badvattnet göra sitt. Jag förstår att många inte förstår sig på detta men det är ett val vi tog och jag är glad att det gick så bra.
Odenplans läkarhus vet var dom gör, vi ringde kry (btw bästa appen för föräldrar) för att fråga om alvedon och läkaren vi pratade med där kände läkaren som utförde omskärelsen och sa att han var väldigt duktig. På Odenplans läkarhus hade dom haft 18 barn den dagen vi var där som omskars. Men nu är det gjort och vi överöser A med kärlek och närhet och gör allt för att det ska läka så fort och bra som möjligt. Nästa sommar ska vi anordna en stor fest i hans farfars hus i Turkiet och fira hans omskärelse, för att även om det kan tyckas hemskt och ”onödigt” med omskärelse så är det en glädjes dag, en viktig dag för muslimer och han är trots allt muslim. Sen är det klart att jag hellre hade önskat att det inte hade behövt göra ont, hade det inte kunnat vara som att stänka lite vatten som vid kristnas dop.
Senaste kommentarer